Tidens gång, Facebook, SFF forum och gnäll

Ja, nu har man varit vaken en natt för att ställa om klockorna. Datorn ställer om sig automatiskt, medan bloggens klocka får jag ändra manuellt liksom mobilens.

Denna mobil förresten, det verkar nästan som den ställer sig i ”tyst läge” av sig självt ibland. Inte alla missade samtal kan bero på att jag brukar ta en lång tupplur på eftermiddagarna. Fast kanske jag fumlat med knapparna och kommit åt någon dold genväg till ”tyst läge”. Den sitter också nästan ständigt i laddaren, trots ett nytt batteri.

Jag är ny som mobilanvändare och vet inte vad som är ”god sed” när det gäller användningen. Får man stänga av den, måste man alltid ha den med sig? Bäst fråga fru Ribbing.

Det var verkligen bättre förr när televerket höll med ström 24 timmar om dygnet och man visste var telefonen fanns. Fastknuten med ett snöre i väggen. Här en trogen (?) televerkares armbandsur, med automatisk uppdragning vill jag minnas:

Här en ännu äldre televerkares klocka:

Man kan om man tittar noga på bilden här nedan (klicka först på den, i två steg) av min far från omkring 1940 ana att det mycket väl kan vara samma klocka.

Jag minns att jag en gång som liten gosse var förundrad över att minutvisaren fick plats att gå runt. Fast kanske det då gällde en viss neon-reklam vid Stureplan där man inte behövt bekymra sig om en sådan petitess. Här var det reklamkonstens estetik som gällde.

Apropå klockor tog jag i förrgår in min balkongstol. Det finns ju minnesregler för hur man ställer om klockan till normaltid, varav en bygger på att man ”ställer tillbaka” trädgårdsmöblerna på hösten. Men trädgårdsmöbler hör ju av namnet att döma hemma i trädgården och inte i något förråd.  De ställs minsann inte ”tillbaka” på hösten – tvärtom. Möjligen tas de in för att sedan på våren sättas ut.

Förresten, hur många snappar på direkten vad medicinare menar med ”sätta ut”. Vi vanliga sätter i början av juni ut tomatplantor vi drivit upp inomhus och förr satte vi ut spädbarn i skogen. Liksom de konstiga uttrycken ”nyttig stress” samt ”positivt provresultat”? (OK, jag förstår logiken i det senare. Men nyttig stress?)

Med viss skadeglädje ser jag att inte alla webbsajter kommit ihåg att ställa om till normaltid.

Jag går ofta in på Svensk Flyghistorisk Förenings Forum och för ca en vecka sedan var det ett intressant inlägg där det stillsamt klagades på att det var så stilla på forumet numera. Inga inlägg på två dar ju. Annat var det på ett visst järnvägsforum. Det var nu en beskedlig person som klagade och som lät sig nöja med webbmasters förklaring att det var minsann många inlägg, drygt 40/dygn den tid skribenten påstod att det saknades inlägg.

Jag gjorde ett försök att med hjälp av inläggstid-noteringar se vilken sanningen var och den låg nära skribentens påstående. Undrar om inte den gode Sven-Erik gjort ett räknefel, angett 40 för mycket? (Tillägg 131101: Det höga antalet inlägg kan härstamma från flera tätt följande inlägg i registeravdelningen, som kan vara svåra att lägga märke till.) Jag har nu under ca 7 dygns tid (21-28 oktober) noterat 72 inlägg på inläggsräknaren längst ned på en forumindexsidan, alltså ca 10 st om dygnet. Det kan variera kraftigt från dag till dag. Samma gäller f ö min blogg. (Tillägg 131030: Jag har fortsatt att observera inläggsräknaren, och såg att den under en eftermiddag & förnatt, ca 12 timmar, stegat 16 steg medan jag bara kunde finna 6 inlägg under denna tid. Kan det vara något tekniskt knas eller en tankelapsus av mig? Räknades icke-visade skräpinlägg? Såg litet senare på dagen att räknaren t o m tagit ett steg tillbaka. Komplicerat! Klart är ändå att aktiviteten och engagemanget på SFF forum inte är så hög man skulle vilja önska.)

Stillheten på SFF forum är ingen ny sak och nyfiken som man är, har man fått vara besviken under många år. Jag gjorde förresten en gång en liknande kommentar om stillheten men fick ett nonchalant svar att vi ska inte jämföra oss med järnvägsentusiaster. SFF tolkar flyghistoria och ”allt om flyg” väldigt snävt må jag säga även om man inbjuder med en fras som Svensk Flyghistorisk Förenings forum är öppet för allt som har med flyg att göra och alla är välkomna att skriva.

I den lilla ”diskussion” som nu förekom på forumet kom det fram en del möjliga förklaringar till en minskad aktivitet. Facebook är lätt att använda istället och där finns nu en mängd grupper med flyghistorisk anknytning. Själv ser jag där helt nya namn, som har mycket flyghistoriskt att berätta samt några av de gamle som nästan försvunnit från Forumet.  Samtidigt har FB stora brister och ibland gör FB:s funktion mig lätt vansinnig. Man hittar inte något man tidigare absolut sett (kanske genom att vissa kommentarer dolts och måste klickas fram), man kan inte söka (vad jag vet), man vet inte om man sett allt i ämnet och inte heller vad andra fått se. Seriösa diskussioner är svåra. SFF webbmaster har pekat på en del av bristerna, inte minst den fragmentering FB ger upphov till och FB:s flyktighet, något jag håller med om.

Det är verkligen synd att folk verkar sky SFF forum. Varför? Jag har knutit trevliga kontakter där.

Webbmaster förklarar skillnaden i popularitet mellan sitt och det järnvägsforum  som nämndes med att det senare har fler medlemmar. Men det rörde sig ändå bara om ca 50 % fler. Begreppet ”medlem” är dessutom litet oklart, man står nog i allmänhet kvar till döddagar, ja längre ändå. Jag gjorde en snabb koll. Själv har jag med avsikt sluta skriva och en trevlig kontakt har avlidit, men vi står båda ändå kvar. Det fanns några fall till som jag glömt. Nå, det är nog praxis, om man tar bort en medlem, försvinner hans inlägg vilket väl ingen vill. I alla fall är antalet aktiva på ett forum betydligt lägre än ”medlemsantalet”. Vad gäller SFF forum kan envar se allt, man behöver inte vara ”forummedlem”, än mindre vara inloggad.

Jag får passa på att säga att jag inte sällan nyttjar sökmöjligheterna på SFF forum och jag skriver även någon enstaka gång ett personligt meddelande.

Som jag tidigare nämnt är vissa av de länkar jag gav i mina Forum-inlägg fortfarande brutna (har inte kollat på ett halvår dock), troligen av webbmaster i samband med att jag var avstängd. Temporärt som det visade sig, men jag känner mig permanent ivägskrämd.

Jag är väl inte den ende som märkt att allt inte går rätt till i SFF, det visar bl a två händelser det senaste året. Men sådant är väl det svenska föreningslivet ibland, även om inte alla lider av den ”lojalitets- och strutsanda” som verkar leva kvar i SFF och som kanske är en del av det militära arvet. Och som även finns på andra håll som i näringslivet. Vi har t ex läst anklagelserna mot Swedavia att ha ”mörkat” vissa förhållanden vad gäller Brommas utveckling. Men i affärsvärlden kan man inte säga allt.

Åter till Facebook. Populärt som det är, finns dock problem utöver de jag tidigare antytt. Jag läste nyligen en insändare där en person förgäves försökt få kontakt med företaget för att ta bort en avliden fars ”konto”. Bland mina Facebook-vänner finns ännu listad en nu avliden person som jag för länge sedan kom i kontakt med via SFF forum. Vi hade båda modellflugit på 50-talets Skarpnäck utan att då ha träffats. När jag satte mig ned för ca ett halvår sedan för att skriva ett födelsedags-grattis råkade jag närmast av en slump lägga märke till ett inlägg från en son. Jag kunde tyvärr inte tolka hans ord på annat sätt än att fadern avlidit några få dagar före födelsedagen.

Such is life.

Sudden

P S. Jag såg i Expressen att det nu finns en Facebookgrupp för efterlevande till dem som omkom i försvarets flygtjänst. Är man medlem i FB är det bara att skriva in orden ”omkomna i försvarets flygtjänst” e d i sökrutan. Gruppen är en s k sluten grupp och vi vanliga kan inte se några inlägg eller programförklaring. Men har man någon anhörig eller annan som omkommit i FV-tjänst kan gruppen vara av intresse.

P P S. Erik Johansson har berättat om solspeglar man satt upp för att förhindra att hela den norska orten Rjukan ligger i skugga en stor del av året. Åtminstone en del av torget lyses nu upp. Detta ledde in mina tankar på tillverkningen av tungt vatten i den närbelägna kraftverket Vemork under kriget samt de allierades försök att med hjälp av den norska motståndsrörelsen sätta stopp för detta. Spännande saker att läsa om var det en gång för mig och det har senare gjorts film om saken. BBC gjorde 1973 en intressant dokumentär tipsade Erik om. Där kan man bl a lyssna på den krigslegendariske brittiske vetenskapsmannen R V Jones samt en tysk atomforskare som talar engelska med precis samma brytning som Dr Strangelove (d v s Peter Sellers). 4:10 resp 9:30 minuter in i filmen som finns här . Trots, eller kanske tack vare tyskens brytning har jag lättare att förstå honom än Jones. Jag har f  ö läst Jones självbiografi (lån från K.) som är skriven på en engelska som är litet för avancerad för mig.