Moneybox och laddbox

Vaknar upp lätt vresig och stöter på ordet ”laddbox”. Undrade om sådana kommer att finnas om tio år. Ord som ”bentyl” och ”etanol” har ju så gott som försvunnit (likaså ”bakmaskin” även om det kanske är på väg tillbaka). Och så latin-vana är vi inte tror jag att vi kommer att vänja oss med begrepp som ”bonus-malus”.  Dessa ekonomer och pärmbärare som försöker visa vägen…

Bild från Wikipedia.

Jag har nämligen mitt ingenjörstvivel på att det är någon vits med att ”elektrifiera” bilar och andra fordon. Man kommer bara att behöva utnyttja ytterligare begränsade naturtillgångar, med bl a de problem gruvdrift är förknippat med. Säg Kongo – det räcker. I-världens prioritering av sitt eget s k ”klimat” kommer att hindra fattiga befolkningar att resa sig ur fattigdom. FN:s IPCC är kolonialismen i nya kläder. Kanske.

Och kanske kineser blir bättre än europeer att utnyttja Afrikas tillgångar på ett civiliserat sätt.

Bild från Wikipedia.

Kanske klimathysterin har nått vägs ände och att nu försöker de mest aktiva hysterikerna finna en anständig reträtt. Kanske man kan dra en lättnadens suck. Få se vad vi nu väljer att bli skrämda av! Någon komet kanske?

Jag försökte snida en enkel vindsnurra för länge sedan. Med min morakniv formade jag ett ca 60 cm långt trästycke. Till en propeller. Men profilen blev sådan att det var en drivande propeller. Snurrade i vinden gjorde den visserligen men…. ”Tänkte inte på det” som han sa, uppfinnaren från Sundbyberg.

Apropå förvinna har väl mynthållaren ”Moneybox” försvunnit och även själva mynten är nu på väg bort. Det går nu veckor mellan de tillfällen jag använder mynt och sedlar. En del beror förstås på att livet krymper vid 80.

”Moneybox” var populärt ett tag liksom den ofta återkommande jojon när jag var ganska liten men jag hade ingen framgång vid googling innan jag fann att dEn behändiga mynthållare här kallades ”Monnibox”. Här en bild stulen från Kungliga Myntkabinettet, här en bild stulen från tillverkaren Avants historiska tillbakablick (Klicka för ”berättelsen om Monnibox”)

Här Avants hemvist i den stora ”ladan” i Läggestasvackan. Minns hur vi en gång 1960 sedan fick soppatorsk i backen österifrån men kunde rulla ned och upp till den mack som då fanns framför byggnaden. 

Vi var tre praktikanter på televerket som med vår bensindoftande televerksgrå Duett campade oss fram längs en kraftledning ned genom mellansverige (jo vi kom faktiskt ända till Ystad; då i september hade det bli kallt att tälta även där. Kanske vi hoppade över Småland.) för att mäta jordresistansen. Den ville Gustaf Adolf Pettersson på televerkets Provningsanstalt veta för att bedöma om man kunde befara ökade åsk-skador på telenätet genom de stora kraftledningarnas jordlinor (linorna högst upp). Eller hur det nu var. Kanske tvärtom. Gustaf gav mig en artikel att läsa om vad som styrde hur de åskinducerade strömmarna tog sig fram genom marken. Hallén-klass vad avser teorin och jag begrep nada. Jag tror också våra mätresultat blev oanvändbara. Stackars Gustaf! Minns också hur Petterssons assisterande byråingenjör gav oss en rekvition på en Duett. Rekvistioner är komplicerade och i garaget undrade man om vi verkligen ville ha en fullutrustad reparatörsvagn (eller om det mu var en uppsättning av fyra reservhjul). Här mitt tjänstgöringsbetyg:

Jag googlade litet efter G A Pettersson men hittade just inget. Han borde ju ha skrivit något i Teknisk Tidskrift. Men dock litet om den Swedenborg som undertecknat betyget. Här omnämns han i televerkschefens Bertil Bjurels memoarer:

När jag 1934 anställdes vid Telegrafverket, var Greve Hamilton generaldirektör. Det säger sig självt att jag inte kan ha någon personlig uppfattning om honom. Jag fick dock träffa honom två gånger. Han utstrålade vänlighet och visade ett personligt intresse även för en ringa person – något som alltid kommer att färga bilden av honom.
Han hade en originell fru så till vida att hon öppet bekände sig till kommunisterna. Vid förstamajtåget gick hon under kommunisternas fana och tvingade greven att göra detsamma. Mitt intryck att han var en timid herre förstärktes väl av detta uppträdande. En herre, som jag senare återkommer till, var den adlige och mycket fine mannen Gustaf Swedenborg, chef för Tekniska byråns Provningsanstalt. Han var en ofta sedd middagsgäst hos Greve Hamilton. Han gav mig mycket livfulla skildringar av dessa middagar och Hamiltons underordnade ställning i hemmet. Efter middagen meddelade alltid fru Hamilton att kaffet skulle drickas i biblioteket och Swedenborg skulle sitta under det stora porträttet av hennes älskade vän Stalin.

En av oss var från Örebro. Teknolog vid KTH som jag. Var litet sur över att Nerikes Allehanda hade kallat hans utelandning med en Baby i Lillån för nödlandning. Jag hade min dubbelåtta smalfilmkamera med och spelade pingis med Olle Ringstrand som med en kompis var på flygande besök hos flygklubben på Gustavsvik.  Här några rutor från min smalfilm som jag lyckats (?) få över till min datorn på ett högst analogt fotografiskt sätt. Leve dagens digitalteknik!

Sudden

P.S. Sedan detta skrevs, upptäckte jag att under den senare delen av praktidtiden hade jag gjort anteckningar i fickalmanackan. Då gjorde vi (möjligen var vi då bara två) en avslutande mätturné i Skåne. Vi for från Stockholm kl 11.45 tisdag 23 augusti. Tältade i Jönköping. Den 24:e smorde vi bilen där, for till Malmö och tältade där. Torsdag och fredag mätte vi och bodde i Malmö, lördagen 27:e var vi på badstranden. Hämade tydligen lön, Poste Restante på Malmö 1. I Köpenhamn söndag 28:e. Mätningar på måndagen, flyttade till Ystad (Ystad Sandskog). Mätte på tisdag och onsdag, lämnade Ystad och tältade i Lund. Bodde i ca en vecka  i Lund och mätte i trakten runtom. Till Värnamo fredag 9 september där vi mätte. Lördag 10:e mätte vi i Hörle 20 km syd om Skillingaryd och var klara  där kl 18.45. Totalt tydligen 16 mätpunkter i Skåne. Några ställen fick mätas om. Till Stockholm och hemma där söndag kl 02.15.