Mail från Lars Henriksson i Ljungskile kommer ofta till mig, för det mesta med fina foton eller skanningar. Inte alltid kring flyg. Ibland kommer de så tätt att jag öppnar mailen i fel ordning eller blir litet vill. En lång mailväxling har ju ofta en rubrikrad som inte längre är särskilt aktuell och har man så flera mailtrådar på gång samtidigt kan det lätt bli rörigt.
Nu råkade jag öppna ett mail i fel ordning: ”Litet mer ur tidningen Kalmar” stod det. Jaha, tänkte jag, vad har jag tidigare fått därifrån. Men:
Man noterar att det kunde vara tätt mellan de svåra olyckorna redan då, hur en ansvarig på Malmen uttalar sig omsorgsfullt balanserat samt att SW 15-landningsolyckan något tycks påminna om en olycka nyligen. Samt att ett lotteri omnämns.
När jag så öppnade nästa mail så stod det klart vad jag fått tidigare ur tidningen Kalmar. Information om det flyglotteri som SAS, alltså Svenska Aeronautiska Sällskapet, KSAK:s föregångare, tilläts anordna på våren 1917 för att skaffa pengar för flygfält och annat kring flyg. Med förnämliga om än kanske litet udda vinster, där förstapriset var ett riktigt flygplan!
Dessutom innehöll mailet också annat intressant, en del i överenstämmelse med mailrubriken, men det får kanske bli en annan gång. Notera att det nämns att det fanns anbud från ”annan vederhäftig köpare” om vinnaren inte ville ha en flygmaskin. Något jag förstår. Förut lottades det förresten varje vår ut båtar på Stockholms öppna platser och torg och även dem kunde man säkert ångra. Detta vårtecken har försvunnit vad jag vet.
Lars H har med Photoshop framställt en bild av en lott (notera signaturen som han smugit in):
”Originalet” fann han i en Lennart Arjevall-notis i ett Flyghistoriskt månadsblad där ytterligare detaljer ges om lotteriet och en viss vinstlott. Lars H lade så ned 20 timmar på att ”utveckla” bilden. Visserligen natt-timmar men i alla fall. Då får man nog sägas ha upphovsrätt till bilden!
Vinstplanet var en konstruktion från Södertelge Verkstäder, ett jaktplan med en 110 hästars Mercedes-motor, SW 15, som man kan se på denna bild, också en Henriksson-bearbetning av en suddig bild någonstans:
Detta är det andra tillverkade exemplaret av planet som fick ett stjärtparti med stabiliserande stjärtytor, något som olycksplanet inte hade utan det såg ut som nedan:
Denna Ahremarks-ritning är klippt ur en artikel i MACH71 (4:e kvartalet 1997) där Stig Kernell inför KSAK:s stundande hundraårsjubileum år 2000 i god tid skrev om SAS och dess dynamiske ledare bankdirektören Carl Frisk och då även kom in på lotteriet. Som synes behärskar jag inte det allra elementäraste i att räta upp en distorderad bild.
Även Thulin släppte ifrån sig några typer utan stabiliserande stjärtytor och det förekom utomlands också men försvann snart. Var nog inte så bra då – men i dag är det ju inte alls ovanligt.
Ytterligare en bildstöld, nu ur Stig Kernells artikel om Södertelge Verkstäder, SW, i boken ”En gnutta flax” om Östra Sörmlands Flygklubb. Här sägs att konstruktionen härstammade från Siemens-Schuckert och detta sägs även på andra ställen i svenska flyghistoria. Jag tror nu att det inte var helt rätt, inga plan från den tillverkaren såg ut så. Det första jaktplanet var en Nieuport-kopia, en typ som för övrigt även von Porat sneglade på när han ritade Tummelisa. Den ingenjör Villehad Forssman verksam i Tyskland som sålde ritningarna till Carl Cederström (då chef vid SW; senare efterträdd av von Porat) hade varit anställd hos Siemens och ritningarna kan ju härstamma från hans tid där, men Forssman blev snart sin egen när Siemens fann att Forssmans konstruktioner inte ville flyga så bra.
Forssmans ritningar var inte heller så bra tyckte von Porat och han och Henry Kjellson hade mycket besvär med att bygga efter dem. Det handlade även om tvåsitsaren SW 16. Båda konstruktionerna var ganska misslyckade, som framgår av vad Lars H har att säga om typerna på sina sidor.
En visuell paus i texten:
Det mesta av mitt ”forskande” de senaste dagarna som en följd av Kalmar-artikeln om Bertil de Marés dödshaveri har faktiskt gällt Villehad Forssman som i flyghistorisk litteratur omnämns som ”svensk”. Och visst var han svensk medborgare, men aldrig verksam i Sverige utan han var uppvuxen på andra sidan Österjön, i Liepaja (Libau) i nuvarande Lettland och studerade teknik i Riga. Var så yrkesverksam i Ryssland och Tyskland, död 1944. Han har här och där fått ett något dåligt rykte men omnämns också som viktig när det gällde avancerad användning av plywood och nämns i samband med Fokker som ju länge var en stor ”träbyggare”. Benämningen ”Forssmanholz” finns fortfarande i tyskt träbyggar-fackspråk. Det finns numera mycket att läsa om honom på webben (och Wikipedia), inte minst genom att Günther Sollinger har skrivit en sedvanligt tjock bok om honom. Annat var det för ett par år sedan när Forssman var uppe på SFF forum.
Men detta inlägg är långt nog så vår vän Villehad får jag fortsätta med senare.
Sudden
En blogg i det blå 
Lämna en kommentar