Maten ombord

(En länk http://famgus.se/Vykort/APC-CrewsPassengers.html#SAS tillagd 26 mars  2011. Länk och beskrivning om journalfilmen från 1958, i slutet av inlägget, tillagda 6 juli 2012.)

Det är alltid roligt att få respons på inläggen som det förra ”Nostalgi-extra” där jag tipsade om flygfilmer i SFI:s filmarkiv. Erik Johansson nu boende i Portugal med en ”global” arbetlivserfarenhet inom civilflyget blev road av en scen i en film från en ABA/SAS DC 4 år 1947 där en kinesisk språkprofessor äter på kinesiskt vis och förutom att Erik ställer sig litet frågande till om sådan service verkligen fanns då, berömmer han de kinesiska och östasiatiska köken. Hur viktigt att rätt typ av matkärl brukas; skål skall det vara till mycken kinesisk mat. Och ätpinnar skall användas, ej kniv, gaffel och sked. Han berättar om hur gott det är men avslutar ändå med att inget smakar som kroppkaka – med smörklick uppepå.

Här är bilden:

Strängt taget är det inte riktigt samma bild som Erik sände. Tittar man på hela sekvensen så ser man hur svårt svensken bredvid har att dölja sin nyfikenhet. Östasiater och kinesisk mat – mycket exotiskt 1947. Filmen ”Weekend i Nizza” rekommenderas. Man får även se Lissabon, Rom och Athen. DC-3 och DC-4 omväxlar. På den tiden hette Nizza ännu Nizza och Gustav V var ofta där. Fint folk rökte och lungcancern hade ännu inte upptäckts.

Erik ger även fler minnen av ”mat ombord” och om ibland ganska ”dumma” vanor därvid. Servering ”i onödan” eller där kabinpersonalen får slita som djur för hinna bli klar i tid.

Jag tog fram boken ”Dröm och verklighet – Ett yrke i det blå” (Freddy Stenboms förlag 2006) där kabinpersonal berättar om hur det var i ABA och SAS. De första DC-3:orna hade ingen elström att värma vatten med, och man fick hålla till på toaletten. En bricka på sitsen, en på golvet. Man hade termosar med hett vatten med sig från Bromma. Sedan blev det bättre.

DC-4 var bättre men den kinesiska måltiden tror jag knappast på. Som Stina Lindholm berättar: ”DC-4:an innebar en serviceförbättring i och med att man nu fick något som kalldes för ”hot cups”. Man kunde värma vatten själv och var inte längre hänvisad till de pålastade enliters termosarna. Det fanns t o m  fyraliters termosar med vatten och färdigt kaffe med ut från Stockholm. Ute i Europa fanns det inte mycket i matväg som man kunde lasta på, utom på vissa ställen där man kunde få kokta ägg och färdigbredda dubbla sandwichar…. Dessutom fanns något som vi kallade ”flugkaka”. Det var en slags korintkaka eller fruktkaka, som man kunde få precis överallt, i Istanbul, Ankara eller var man nu hamnade. Ibland fick man mat portionerad i små kartonger, ungefär som de lunchboxar som inrikespassagerarna senare kunde köpa.” Dessa var en välsignelse för det var mycket jobb med brickor och inte minst brickdukar.

(En annan artikel nämner att vid utrikesflygningar togs matboxar med kyckling, korv, morötter m fl grönsaker med från Bromma men säkert inte kinesisk mat för att inte tala om ”vegetariska alterntiv”, kosher, halal e d. Maten kunde värmas. Brickan fick passageraren ha i knäet, stöttad med kuddar. Ingen catering fanns utomlands utan man tog med konserver hemifrån.)

Det var väl med DC-6 och DC-6B som serveringen (och komforten totalt) fick ett verkligt lyft. Vi har väl alla sett bilder av servering på ”silverbricka” och en manlig assistent i kock-mössa. Ibland kunde t  o m självaste kaptenen hälsa på hos passagerarna (Swissair, DC-6B). Eller så bjöd SAS på frukost på sängen och här är ett SAS-pentry. Ja, mycket mer finns här (och i flygvärdinneboken jag nämnt ovan men jag vill inte skanna ur en så pass ny bok. Köp den!)

Serveringen och maten ombord är viktig och väcker mycket stort intresse. Det finns otaliga artiklar och hela sajter om upplevelser och inte minst omdömen vilka bolag man anser vara bra och vilka som är dåliga. Lästips:

http://en.wikipedia.org/wiki/Airline_meal

http://www.airlinemeals.net/index.php

http://www.timesonline.co.uk/tol/travel/holiday_type/food_and_travel/article6632918.ece

http://famgus.se/Vykort/APC-CrewsPassengers.html#SAS (tillagd 26 mars -11)

Ingen har väl berömt Ryan Airs käk. Men man kan råka illa ut om man klagar. Man skall nog inte försöka argumentera med ombordpersonal och personal på flygplatser, hur dumt de än kan råka bete sig.

Maten är ett konkurrensmedel coh var nogsamt reglerad av ”de fina bolagens” organisation IATA för att inte tala om hur IATA, oftast med luftfartsmyndigheternas hjälp, genom tiderna på många olika sätt försökt hindra charterbolag (och andra bolag). Jag vet inte hur det är numera. Ganska soppigt skulle jag tro, men sådan är väl nu en gång för alla transportbranschen. Tänk bara på taxi eller tåg… Brrr. SAS utkämpade 1954 ett ”sandwich war” på Nordatlanten som framgår av denna skanning ur boken ”SAS The First 50 years”:

De två böcker jag refererat till:

Den mellersta bilden är en del av en meny som nu pryder en skåpdörr men jag kommer inte ihåg om jag så att säga ”flugit” den. Men maträtter låter alltid bra på franska och smakar även gott. Och fransmännen kunde faktiskt även göra rätt tjusiga plan.

Jag får passa på att rekommendera en ytterligare film från 1957 på Filminstitutets arkiv-sajt där bl a  Transairs ”nya” Curtiss visades upp på Bromma:

När jag besökte Duxford 2007 (och flög med Ryan Air från/till Skavsta, utan att utfodras vad jag minns) såg jag Flottans tidigare miniubåt Spiggen (den första). Den skymtar även på en journalfilm från 1958 när den anlände till Sverige. (Denna film innehåller även annat godis för tekniknostalgiker vad gäller sjöfart och kasunfyrar, bilrallyn, SAS nödträning med ”Sten-Kalle”, flygfrakt och ny filmteknik i f d ”Vinterplatset”.)

Ett av HMS Spiggens första färder beskrivs här (sid 9). Dock var det inte så att färden inspirerade en skald utan troligare tvärtom.

Sudden