Skrivet av: Sudden | 2012/09/06

Arlanda förr i tiden

För ett tag sedan fanns ett filmtips på SFF forum som handlade om ett filmreportage från Arlanda 1961 i vår svenska skol-TV. (Länken har tyvärr brustit.) Flygplatsen invigdes högtidigt 1 april 1962 med tal av kungen, fanor och musik med SAS då nya CV 990 Coronado (en av två inhyrda från Swissair) som blickfång. Innan dess hade det flugits en del; skolflygning m m men även reguljär SAS-trafik med DC-8. Nedan en sida ur en artikel i Ett år i luften:

..

Beslut om byggande fattades redan 1946. Nedan ett klipp ur ”Ett år i luften”:

Innan ”Halmsjön” valdes hade flera andra tänkbara platser övervägts som denna vid Upplands-Väsby.

Själva anläggandet av flygplatsen började dock på allvar först 1952 enligt Wikipedia även om en hel del arbeten, inte minst schaktning gjordes innan dess enligt ett reportage i Teknikens Värld nr 14/1949. Man ser där att man ursprungligen tänkt sig många banor, man var inte van vid att landa i sidvind på den tiden. Notera även avsnittet ”Halmsjön i siffror” (flygplatsen kallades så först).

Den första landningen hösten 1954 av Georg Lindow med en DC-6 SE-BDF ”Alvar Viking” visade att banan var så gott som oanvändbar på grund av sin puckel. Något måste ha gått snett av någon anledning jag inte känner till. Man var benägen att börja på ny kula någon annanstans men efter långa diskussioner och ett beslut 1957 satte man fart igen. (Citaten är från SFF Kronologi. Att skriva noter var givande. Man ville inte slänga bort information man med möda samlat eller tyckte borde roa läsarna och noter är ju i en digital text  knappast i vägen. Regeln ”Kill your darlings” har jag därtill ofta svårt att följa – som bekant.)

Arlanda började  så att säga  ”elastiskt”, ett uttryck som Povel Ramel använde för att karakterisera någon av sina tidiga revyer med inslag av ”amerikansk crazy”.

Tillbaka till filmreportaget som nämndes i början. I det mail jag sände till några vänner om filmen skrev jag ungefär:

Man får se reportagebussen bege sig från SVT:s lokaler på ”gamla A 1” <Magnus Gerne-ritning ur okänt nr av ”Se”>. Man beger sig ut på ”Rikstretton”. Vänstertrafik. Motorvägen är inte klar ännu och Norrtull gjorde skäl för namnet; man ser att vägen gick mellan tullhusen. Man ser i någon sekund radartornet med sin Decca DASR-1 om vars förträfflighet och snillrikhet min anglofile chef Sven Lagerström (”när jag får råd med en Mercedes ska jag köpa en Jaguar” men under vår tid tillsammans var det bara engelska Fordar) berättade när han visade mig televerkets radioteknik för flyget på Arlanda. Trafikledningsbyggnaden med sitt torn är ännu inte byggd, utan man håller till i en träbarack med ett lågt torn ”mitt på fältet”. 

Jag hade en del med trafikledningsutrustningen på Arlanda att skaffa åren 1964-1970. Många nattjobb då radarpresentationstekniken levererad av Standard Radio i Järfälla skulle uppgraderas. Inte kul, jag var absolut inte situationens herre utan bara beställare men kände mig otäckt ansvarig. Lyckligtvis fanns kompetenta personer från Televerkets tekniska tjänst på flygplatsen och från Standard Radio närvarande, de senare gjorde jobbet. Resa hem till Televerket (Radiobyrån Kra 3) på Bränningevägen 12 i Årsta i morgongryningen i tjänstebilen, en svart PV 444. Man var absolut en trafikfara.
 

25 år senare berättade Axel-Werner Wolff, en äldre televerkare (Rikard W:s far)  jag då hade kontakt med, att han kom ihåg att jag för honom demonstrerat Standard Radios utrustning  i apparatrummet under trafikledningscentralen med dess PPI:er. I apparatrummet stod en lång rad av ”skåp” (stativ) och kanske Axel-W mindes den visning då jag jag öppnade ett skåp för att beskriva någon finess och just det skåpet visade sig vara helt tomt! Men den alltid finkänslige Axel-W sa inget om något sådant. 

.
.
Bilden av Stockholm Area Control Center är lånad ur en Standard Radio-annons i Flightglobals Flight-arkiv. Till vänster är de militära flygledarpositionerna (”Svea kontroll” hette den delen), det var en gemensam civil/militär central. Själva annonsen ger en del information för den nyfikne. Notera de fyrbenta stolarna, rörposten samt att militärerna inte använder s k ”strippar” för att hålla reda på flygplanens framfart. Notera belysningen, rummet låg i halvdunkel eftersom radarskärmarna var ljusssvaga.
.
Thor Hafstad i Trondheim, som jag lärt känna genom SFF forum, svarade på mitt mail om filmen genom att ge några egna minnen från Arlanda. Thor hade på 50-talet arbetat vid SAS på Bromma och FFA (Flygtekniska Föröksanstalten), lärt sig flyga Klemm hos Jesper Hydén på Skå och ville lära sig mer, flyga tvåmotorigt m m. Han prövade också på flygledarkarriären och satt ett tag som “lärling” i det allra första Arlandatornet. Men han satsade på ingenjörsbanan och blev senare universitetslärare, aktiv i Trondheims Flygklubb vars historik han skrivit. Så här skrev Thor i sitt mailsvar:
.

Hej igen Lasse ! Ja, detta var roligt att höra . Du ska veta att jag i 59 gjorde ett avhopp från ingentingjörsbranchen , då Luftfartsverket arrangerade Trafikledarutbildning hösten 1959 . Lönen var högre än min kollektivlön på FFA . Jag blev antagen , kursen började hösten 59 ; och efter teorien fick vi praktisera med torntjänst och annat innan den högre slutkursen skulle fortsätta sommaren 1960.

Vi fick då praktisera med en supervisor/mentor både inom områdestjänsten ACC , in-och utflygningstjänsten DEP/APP och tornet TWR . Då satt jag en vecka ensam i tretornet på Arlanda .

Det var ju inte så högt (två trappor) medan min mentor fans på bottenvåningen där han skötte om Radaren ( videomap) med tre olika ranger ,10 , 25 och 50 NM (nautical miles) . Han linjerade upp kärrorna på finale åt mig , så jag behövde bara ge klarering för start och landning.

En dag medan DC-8 an skolade , märkte tydligen den norska skolningskaptenen att killen i tornet pratade ” svorska ” , så när han taxade ut efter en paus på marken , så kallade han upp mig med “Tare Able” för TA . På den tiden höll fortfarande “det norske flyvåpenet” på och använda det gamla fonetiska alfabetet från RAF under andra världskriget . Det var kaptenens dolda sätt att säga Hej till mig på . Många trevliga minnen från ungdomstiden . . .

SAS och andra bolag drev då med skolflygning . Airtaco med sina “Lodisar” L-18 och SAS med Caravell och självaste SE-KTA , den första DC-8-an . Även mina kollegor från FFA var där ute för att mäta ljudstörningarna från speciellt jet-planen . Caravell-killarna var mycke samarbetsvilliga och olika in- och utflygningsronder medan FFA mätte ljudstyrkan ute i omgivningen . På så sätt jobbade jag både för FFA och Luftfartsverket .Smile with tongue

Du kanske vet vilken typ Radar med videomap vi hade våren 1960 innan dina nya grejor kom på plats? Du kan gärna berätta om detta för andra .

SE-KTA ( sugar easy king tare able )

Thor

Radarn var en Decca DASR-1, som hade dubbla sändare och sände med en lågt riktad antenn och en högt riktad för god täckning och frihet från markekon, lätt symboliskt visat i denna annons i Flight. Bättre härom finns här där man även kan läsa att radarn hade tagits fram i samarbete med ett franskt företag vilket jag inte tror att min engelskt sinnade chef nämnde… Den fanns även på Bulltofta och Torslanda. Videokartan var säkert av det brittiska fabrikatet Solartron. Kanske den helt enkelt flyttades över till den nya centralen 1964. Jag vill minnas att det var  ett vanligt klagomål att den analoga Solartron-videomappens s k inflygningslinjer (landningsbanans förlängning)  inte stämde överens med Standard Radios presentationssystems digitala linjer. Det fanns även en PAR, d v s en speciell radar med vars hjälp en flygledare kunde ”snacka ned” ett flygplan på finalen (på nord-syd-banan). Detta och mycket annat om det 1962 nyinvigda Arlanda framgår av artikeln här nedan i ”Ett år i luften” 1961-62. DC-8:an var danskregistrerad, OY-KTA, SAS första DC-8:
.
.

Thor berättade också några minnen från sin tid på SAS men det får bli en annan gång.

.

Sudden, som har haft problem med ”textstyckemellanrummen” och därför fuskat litet för att inte förlora förståndet :-)

P.S. Här är några filmer, från 1963, 1964 samt en om byggandet och invigningarna, tyvärr av dålig teknisk kvalitet . Speakertexten ska vi bara inte tala om. En historik finns här. Nedan ser vi Decca DASR-1-antennen som jag plåtade vid Arlandasamlingarna i april 2004:
.
.
Sic transit…

Svar

  1. Hej

    Väldigt intressant att läsa om bl.a. Arlanda. Minns att när man var liten att många tyckte den låg avlägset men man får nog säga att politikerna valde platsen ganska framsynt.

    Hans

    Gilla

  2. Kanske politikerna snarare hade tur. Svårt att säga. Det var ju en tid (eller flera) ganska ivriga diskussioner om vilken plats som var bäst. En debattör var FFA:s chef Bo Lundberg som verkar ha varit en stridbar person. Ibland hade han säkert rätt.

    Från SFF kronologi november 1957: En grupp på 23 riksdagsmän motionerar om att använda Barkarby och Bromma flygplatser för civilflyget i stället för den planerade flygplatsen vid Halmsjön. Motionen byggde på de skrivelser och förslag i flygplatsfrågan som förts fram av Bo Lundberg

    (Jag råkade få några lätt ”tjafsiga” (och svårbedömda) dokument på köpet när jag köpte en bok antikvariskt på Hobbybokhandeln på Pipersgatan. Det verkar ha varit en del oenighet kring Lundbergs skrivande på ålderns höst för vår flyghistoriska förening om jaktplanet J 22, hans stora skapelse. Till sist utgavs en bok om J 22 utan något bidrag från den åldrade chefskonstruktören själv. Men konflikter med flyghistoriska och andra föreningar kan nog vilken ärlig eller envis person som helst ha, ja man behöver inte ens vara så funtad. Man kan ju vara stollig också. Inte lätt att veta! Tillägg 30/9:I detta fall berodde Lundbergs ”frånvaro” på hälsoproblem; Bo Widfeldt fick stå för texten baserat på ”intervjuer” med Lundberg.)

    http://www.aef.se/flygvapnet/notiser/FPL%2022%20notis%202.htm

    Man kan fundera mycket över hur framtiden kommer att se ut men hur mycket kan ”vi” styra över och vart skall vi då styra?

    Gilla

  3. Hej Sudden! Först och främst vill jag bara säga kul läsning! Sen undrar jag om du vet vart i Sundsvallstrakten PS-825an stod. (Bara eftersom radar kom på tal)

    Gilla

  4. Hej Joakim!

    Tyvärr vet jag inte var den står. Jag lämnade televerkets luftfartsradioverksamhet (puh!) 1970, och det var åren därefter det anlades både civila och inte minst miltära radarstationer av fabrikat Selenia (italienskt men jag undrar om inte mycket var baserat på amerikansk teknik), vilka militärerna kallade PS-810 pch PS-825. Selenia ATCR-22 eller vad de hette, i olika utvecklade former. Typiskt 23 cm våglängd.

    (Man hittar många detaljer hos de virtuella museerna AEF och FHT om man googlar på PS-810.)

    Bällsta-Selenian togs väl i bruk redan 1964 (och har alldeles säkert bytts liksom SSR-sändaren). Bredbandslänk till Stockholm ACC vid Arlanda, kanske det fanns ett PPI för Bromma-trafikledarna. Efter några år byggdes ett vattentorn i Tensta som gjorde att länken fick dras om. Vill jag minnas.

    Här en bild säkerligen ifrån idriftsättningen ca 1964; personen längst till höger känner jag väl igen.

    (Plåtad på salig Telemuseum med en simpel kamera. Jag har nog träffat mannen i mitten, medan mannen längst till vänster kan vara en frusen italienare. Eller bara litet snitsigt italienskt klädd.)

    Luftfartsverket/Televerket hade inte många stationer att sköta, Vi centralbyråkrater körde med engelsk terminologi. ”Swept gain” sa vi medan det på flygvapenspråk förstås heter något annat.

    PS-825 var civila stationer har jag förstått (och mycket lik PS-810) genom googling, även om FV länkade av någon smalbands- syntetisk signal eller kanske mer ändå (På DASR-1 på Arlanda satt vad jag minns en parabol riktad mot det där stället nära Bålsta som inte fick nämnas).

    Efter min tid blev flygtrafikledningen gemensam och civil. Jag vet inte vem som sköter dessa stationer i dag. FV hade ju så oerhört många fler spanings/övervaknings-stationer och därtill de mer krigiska stationerna.

    Jag har googlat och kikat på kartor men inte fått fram något om Sundsvall-stationens plats. Jag fann hos Eniro (med hjälp av Lantmäteriets ”kartsök”) ett par ”golfbollar i spenaten”, bl a en station som plötsligt ”dök upp” när jag lod-uttrade efter röding på norra Vättern på 70-talet.

    Sedan hittade jag förstås de som jag redan visste var de står. Sista året med luftfartsradion rekade jag litet för Romele radar. Mycket litet. Minns nu bara att det fanns ett fiskrökeri enligt en vägvisare samt platsnamnet Kläggeröd. (Caravelle Bromma-Bulltofta.)

    Bällstaradarn är pixlad på Eniros översiktsbild men inte på flygfotot. Läste nyligen en artikel om hur oenhetligt sådan pixling görs, och det förstår man.

    Mer att läsa/titta på för den intresserade:

    http://gertolof.wordpress.com/ (som jobbat med luftfartsradio och annan radio inom televerket i södra Sverige)
    http://www.gmo.se/RadarStationer.htm (intressant om dagens sekundärradar; nyheter för mig i alla fall)
    http://img410.imageshack.us/img410/7479/20090430891.jpg (Så kan alltså en station se ut)

    Ja, att samla information så här är väl kanske diskutabelt. Därtill ett typiskt icke-svar!

    Sudden

    Gilla

  5. Sedan jag googlat mer och läst dokumentet från Blekinge får jag intrycket att för flygledning används idag bara två primärradarstationer, Uppsala (!?) och Romele, som en slags reserv. Däremot finns ett otal SSR (MSSR), d v s sekundärradarstationer. De förteckningar man finner hos AEF och FHT förefaller föråldrade.

    Fråga inte mig i vilken utsträckning militär- och småflyg (inkl. segelflyg och UL) har transponder.

    Se http://www.transportstyrelsen.se/Global/Publikationer/Luftfart/Infrastrukturutredningen.pdf?epslanguage=sv (speciellt sid 16 med figuren av landets radarstationer)

    Sudden, som avgjort inte hängt med i utvecklingen

    Gilla

  6. Hej Sudden! Ja, man kanske kan kalla det för icke-svar. Radarn där vid Vättern är ju en PS-810. Jag mailade LFV och fick svaret att den låg mellan Hassela och Lucksta. Har suttit och läst allt jag hittade då jag googlade på PS-825 och PS-810 och där stod det kryptiskt nog bra Sundsvall och nu ligger platsen 4 mil ifrån, så kanske lite missvisande. Men tack för att du grävde fram bilder ifrån Bällstas driftsättning. Gav en lite bättre bild på hur det ser ut i en sådan betongkoloss.

    Gilla

  7. Hej Joakim!

    Jag har själv lärt mig en del om dagens radar och sekundärradar och trafikledning tack vare din kommentar. Kanske jag återkommer till detta ämne i en bloggpostning.

    Jag gav mig ut på Eniros karta och minsann hittade jag inte Sundsvalls-stationen. Jag satsade på det berg mellan de orter du nämnde som verkade högt och som hade en litet ”omotiverad” väg. Bingo!

    Sudden

    Gilla

  8. Läste detta intressanta inlägg men fann att länken till ett filmreportage inte fungerar. Istället fick jag se en film om Sovjetbaltiskt östersjöförsvsr från 50-talet. 🙂

    Gilla

    • Hej Claes!

      Jo, jag vet detta och den förklaring som tidigare gavs från någon EU-myndighet var att ”EU” och Kungliga Biblioteket inte var överens om något. Det var en rätt trevlig film med nostalgi (Taunus minibuss) och utan något kontroversiellt innehåll.

      Det är det reportage från ett halvfärdigt Arlanda som Bo Justusson hänvisar till här (under punkt 6): http://www.justus2.se/flyg/flygvideor/index.htm#euscreen Jag ser att också Bo J har problem med filmer från Kungliga Biblioteket som EU tidigare visat.

      Jag försöker ibland ”laga” en brusten länk jag men det är inte alltid det går och att kolla länkar i mina kanske 500 bloggningar orkar jag inte med.

      Gilla


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Kategorier