Vissa putsningar gjorda 24 februarai 2017.
Hans Jakobsson sände mig nyligen två avplåtade flyghistoriska väggprydnader i köpcentret ”Bromma Blocks” som baseras på ABA/SAS ärevördiga hangarer.
Så här såg det ut för ett par år sedan, köpcentret var under utvidgning då, men det har i mindre format funnits sedan ca 40 år. Flera av bilderna i detta inlägg är från Wikipedia där den flitige bidragaren Holger Ellgaard bidragit med bilder men han torde knappast ha tagit alla bilder själv. Här presenterar Bromma Blocks hangarernas historia. <Länken verkar död så den ovan tidigare givna länken får duga.>
Det sägs någonstans att Linjeflygs logga finns kvar på en port men den förefaller mycket blekt av de bilder jag hittat på webben. Det såg då bättre ut i april 2006 då jag hade vägarna förbi:
Om Linjeflyg kan man läsa här. Fortfarande 20 år efter det SAS inkorporerade Linjeflyg strider man om övergångsvillkoren för LIN:s kaptener.
Här är Hans Jakobssons två bilder:
Man kan med svårighet läsa texten (och då upptäcker man att det felaktigt påstås att SAS använt Stratocruiser. SAS hade beställt fyra plan, men beställningen övertogs av BOAC). Själva bilden finns också hos Stockholmskällan. Jag undrar verkligen om mannen till höger är Ingmar Bergman; de andra är Alf Kjellin och Signe Hasso. Planet är en BEA Vickers Viking, kanske G-AJBU om vilken jag inte fann något särskilt intressant:
Texten är gott läsbar. Bilderna med mer upplysningar finns även hos Stockholmskällan, här och här. ”Radioprofilen” Birger Gannå var helt okänd för mig men det går lätt att googla fram vad det handlar om. Han hade blivit känd genom ett av de uppdrag som det populära radioprogrammet Karusellen delade ut. Årtalet för detta var 1952, ej 1957.
Inne i köpcentret har en manöverpanel för hangarportarna bevarats:
En Wikipedia-bild (via Holger Ellgaard). En annan sådan av hur det kunde se ut på Bromma 1947 ses nedan. En AOA, American Overseas Airlines, DC-4 och två ABA DC-3, SE-BBO ”Duvan” och SE-BAA ”Örnen”, 1937 monterad av Fokker i Holland. ABA:s första DC-3. Notera sidrodrets målning, den gula ABA-flaggan och DC-4:ans stjärtstötta:
På några ställen hos Bromma Blocks nämns att SAS flög med Boeing Stratocruiser, men det gjorde man ej. Man hade visserligen beställt fyra plan av typen men avbeställde dem och planen gick till BOAC. Så denna bild är retuscherad! Den är hämtad härifrån där många vykort av olika slag finns.
Men 1-2 september 1949 besökte AOA Bromma med en Boeing 377 Stratocruiser. Det första Brommabesöket med typen och det tyngsta planet dittills. Bolaget hade sedan några år flugit reguljärt på Bromma med först DC-4 och sedan Constellation. Stratocruisern väckte stor uppmärksamhet som Michael Sanz skriver om i sin bok om Bromma.
DN-journalisten Erik Lundegård, signaturen ”Eld”, bjöds tillsammans med andra journalister på en 14 dagars rundtur i USA med avfärd med Stratocruisern från Kastrup. Eld skriver i sin bok ”Elds resor och äventyr” att redaktionschefen en dag sa: Du ska flyga till Amerika i slutet av månan så du får sätta igång och skaffa pass och sånt där. Ring till American Overseas Airlines för det är dom som bjuder på resan – fast jag misstänker att amerikanska staten står bakom.” Eld har berättat att man startade 3 september från Bromma med en ”liten DC-3”. ( Kunde Stratocruisern inte starta med last från Bromma?) Han beskriver sedan flygningarna med Stratocruisern som mycket bekväma, fria från de sedvanliga luftgroparna. Man flög tydligen på 7000 meters höjd och kunde från ovan betrakta dramatiska molnlandskap som man slapp flyga igenom. 14 timmar tog det från Shannon på Irland till Gander i Kanada.
”Eld” uppskattade att kunna ”gå ned till baren och kika ut på gigantiska molnformationer som såg ut som dramatiska bergslandskap”. På den tiden var det inte många som sett sådana syner.
AOA gick snart upp i Pan American Airways, PAA, efter litet krumbuktande. I januari 1953 kom Pan American på besök med en Stratocruiser. Befälhavare var Charles Blair som flugit både flygbåtar och Mustang över Atlanten och även Mustang från Norge till Alaska. Här en sida ur ”Ett år i luften” 1954:
Här är en PAA flygvärdinna i kabyssen och nedan ett foto av en AOA-målad ”stratosfärkryssare” taget av Chalmers Butterfield:
Här är fler bilder från förr att njuta av.
Sudden
En blogg i det blå 
Hej Lars et al,
How sad! Having been brought up at Bromma Airport it is really sad to see what it ha been reduced to. My life revolved around the three hangars when Osterman Air Charter / Internord were about. We in charted did not know what an 8 to 5 job was. We were on the job until it was finished. And that could be any time of the late night or early morning. These hangars lived 24 hours a day every day of the year.
This picture ‘Hangar 3 med uttag för höga stjärtfenor’ brings back two memories to me. Those modifications of the hangar did not exist when I worked as a hangar Planner for SAS in Hangar 3. When SAS got the DC7s the top of the fins of those would not fit into the hangar entrance. For that reason a ‘giraffe’ was obtained which, really, was a jack which was connected to the nose wheel. As the nose went up the fin went down and the aircraft could be pulled into the hangar. It did happen a couple of times that the tow truck driver forgot all about this procedure and pulled in the aircraft m minus a foot of the fin. The rule was then made that the ‘giraffe’ was to be parked in the way of the tow truck so to remind him to use it.
The same photograph shows ‘Loke’ with the sightseers. I worked one Summer for SAS ‘Visningstjaenst’ to earn a bit of money during my Summer school holiday. My job was to drive the sightseers around pulled by ‘Loke’. There were speakers in each passenger car so I, the driver, had to give a running commentary of whatever we drove past. I also had so sell tickets for the pleasure flights. We had a DH Dragon Rapide for that purpose.
Erik.
GillaGilla
By: Erik O H Johansson. on 2013/02/10
at 14:14
Hej Erik!
På min blogg har jag någon gång visat en visningsbiljett som jag hittade på någons webbsajt och tyckte jag kunde låna.
https://larsan13.files.wordpress.com/2010/06/visningsbiljett.jpg?w=300&h=154
En intressant bok är ABA/SAS-ingenjören Hans Walthers ”45 år med ABA/SAS:s flygprestandatekniska verksamhet” (Trafik-Nostalgiska Förlaget).
http://www.trafiknostalgiska.se/produkt.php?prod_id=181&PHPSESSID=09fe089b662b0ab1e4fa20451bee304c
Han jobbade även extra några veckoslut under perioden 1948-1952 med att guida på Bromma och har berättat härom. ”En 1-timmesvisning kostade 1 krona och en 15-minuters rundflygning med ABA:s DC-3 eller Ahrenbergflygs Ju-52 kostade 15 kronor. Den senare flögs oftast av kapten Werner Nordwaeger, ”Old Shatterhand”, så kallad på grund av påstått skakiga händer”. (Har man läst Karl Mays indianböcker har man mött detta namn.)
Walther skriver att skälet att SAS sålde beställningen av fyra Stratocruiser var ”leverensförseningar m m” till BOAC. Vad ”m m” betyder kan man fundera över.
GillaGilla
By: Sudden on 2013/02/10
at 15:24
The Rapide you mentioned, Erik, must have been SE-APH. It belonged to Svensk Flygtjänst, where I worked part of the summer of 1946. Why did we not meet? Thought the mini-train was a Luftfartsverket thing. APH was lost in the hangar fire in April, 1947. (When I was back to school 😉 .
GillaGilla
By: Seve Ungermark on 2013/02/13
at 18:31