Skrivet av: Sudden | 2014/05/14

Valborg i Uppsala

Inser att jag måste skriva något, det är ju mer än två veckor sedan sist.

Men annat har har upptagit mig. Jag var i Uppsala hos Eva några dagar kring Valborg och upplevde för första gången litet av det ”legendariska” firandet av vårens ankomst där med mösspåtagning, körsång m m. Eva har studerat där (och även på annat håll) och är bekant med ”nationslivet”, inte bara med Gästrike-Hälsinge nations  (G-H) stipendieförvaltning som man ser av denna lista över olika funktionärer (från 2004). Man anar ju att nationslivet annars i mycket handlar om ”fritidsnöjen” och inte minst ”dricka och vara tillsammans”. Se även detta nummer av G-H:s medlemsblad.

En gång fanns bara ett universitet i vårt land och studenterna som kunde komma långt ifrån höll samman med kamrater från hembygden i ”nationer”, med tiden i någon byggnad som ofta rika personer i hembygden donerat pengar till.  Nationen fyllde en gång en viktig social funktion även om det i dag är annorlunda; nations- eller studentkårsanslutning är inte längre obligatorisk. Det finns traditioner och minnen i massor som man strävar efter bevara.

Här är taket i Gästrike-Hälsinge nations stora sal som jag hade ovanför mig vid sillfrukosten på Valborgsmässoafton:

140430_GH-salstak

Vacker färgsättning. Man ser de ”heraldiska vapnen” med Hälsingebock och Gästrikeälg samt bemärkta (eller givmilda?) män från dessa landskap. Konstigt dock att man på G-H använder ordet ”sill” när det är strömming som gäller i dessa trakter. Strömming förekommer även i en rökt form, böckling, om möjligt från fiskeläget Bönan utanför Gävle.

Det finns en Norrlands nation också men jag förstod att den fick jag absolut inte nämna trots att den är Uppsalas största. Ursprungligen till för studenter från gymnasiet i stiftsstaden Härnösand, ett stift som omfattade hela Norrland förutom Gästrikland och Hälsingland som tillhörde Uppsala stift.

När vi står vid Fyrisåns kaj för att följa forsränningen (en ”ny tradition”) upptäcker Eva en kusin (född jämte) på Norrlands nations takterrass bakom oss och vinkar här för att få kontakt:

140430_Norrlands_nation_Åke_Sundin_Eva

Wikipedia har mer om G-H historia och förstås om studentlivet genom tiderna i Uppsala.

En nyare tradition är forsränning på Fyrisån som bjuder på två forsar och som äger rum på Valborgsmässoaftons förmiddag. Det var fullt av folk och inte lätt att hitta en bra plats att stå på (notera periskopen) längs Fyrisån:

140430_Forsränning_periskop

Flottarna är av ett ganska standardiserat utförande men förstås får skaparlusten och fantasin sitt utlopp. Några exempel:

140430_Forsränning_drakskepp2 140430_Forsränning_tiger 140430_Forsränning_Uppsalateknologer 140430_Forsränning_skoplastare 140430_Forsränning_sjöslag 140430_Forsränning_nedströms_publik 140430_Orkester 140430_flottupphuggning

Det förekom som synes sjöslag, möjligen även ramningar, och förstås skeppsbrott (singelolyckor). Många frigolitbitar flöt omkring som ibland togs som trofé. När vi nalkades ”mållinjen” blandades dixielandmusik med ljudet från motorsågar som användes för att ”återvinna” de en gång så stolta flottarna. Sic transit…

Man ser i bakgrunden ett mindre passagerarfartyg. Att segla uppför Fyrisån ända upp till Uppsala är alltså möjligt, inte bara i undervattensbåt. Kanske även den sovjetiska amfibiska marinen gjort det. Vem minns inte de spår efter larvfötter som påstods ha hittats i vår skärgård? Kanske man ska söka i Fyrisån, fast vid sommartorrläggningen hittar man visst mest cyklar på bottnen. Uppsala är en cykelstad, något som är populärt idag att spekulera över. Fotgängare och i synnerhet bilförare utifrån får ofta hjärtat i halsgropen.

Här nedan en bild av HMS Spiggen framför Ultuna lantbruksuniversitet på väg mot Uppsala. Bilden är lånad från ”Ultunensaren” nr 2/225 sid 9.

Spiggen_1958_Ultuna

Troligen skedde detta 1959 och inte 1958, såvida man inte upprepade ett lyckat besök vilket ju inte är ovanligt.  Det var också så att Ulf-Peder Olrog skrev sin ”U-båt till salu”  med sin ännu av många  kända refräng redan 1945 och först långt senare realiserade Marinen hans vision. Det finns även visst en kommentar i ett senare nr av Ultunesaren kring detta; även växtförädlare är noga med sanningen. Och ett klipp från en seriös sajt säger: Rykten säger att man vid det tillfället gick ned på botten nedanför Islandsfallen och intog en duktig middag.

Tillbaka till Valborgsmässoafton i år. Man såg ännu inga studentmössor men väl kravallstaket och plenty of ordningvakter och poliser vid ”utskänkningsställena”. Dock (eller kanske därför?) syntes ingen fylla. Mössorna sätts på kl 15 framför Carolina Rediviva (ett bibliotek). Dit tågar nationerna bakom sina fanor men jag tror nog tågen var korta. Men mycket folk strömmade dit enskilt. Här formerar sig G-H:arna för avmarsch framför nationshuset:

140430_GH_uppställning

Notera nationens fana, fracken och ett par mössor. Traditioner… Samt kravallstaketen…

Här ser vi nedräkningen till mösspåtagningen:

140430_Carolina_balkong

Ännu var dagen inte slut, även om mina ben var det. Efter att utomhus via högtalare, och med usel ”rumsakustik” på den plats jag kunde vila mina ben, helt kort åhört studentsångarna inne i universitetsaulan tog vi oss hemåt med buss. Busslinjerna var omlagda och promenaden till den tillfälliga hållplatsen var nästan outhärdligt lång.

Det får nog bli en ”Valborg del II”  innan jag kan komma in på det jag hade tänkt mig att kåsera kring.

 

Sudden, från Gästrikland men med sin högre utbildning från Stockholm

 

 


Svar

  1. Detta trevliga inlägg fordrar några kommentarer från ovan nämnda Eva (från Gävle med ”lägre” utbildning i Stockholm och ”högre” i Uppsala), Uppsala-bo sedan väldigt många år.
    Ett besök får en att betrakta sin stad med andra ögon, ur annan vinkel – hemmablindhet är ett välkänt fenomen. Noterade detta ordentligt för nästan på dagen 10 år sedan. Inför ett projekt ”Konst på jobbet” i samarbete mellan akademiska sjukhusets konstförening och Sveriges konstföreningar skulle jag introducera konstnären Anders Kappel, då Malmö, i sjukhusets miljö. Han fick mig att upptäcka det fina och värdefulla i både ute – och innemiljön. Hade inte sett det tidigare, (Numera ser sjukhuset ut som en veritabel byggarbetsplats – dock ej i samma gräsliga omfattning som Nya Karolinska)
    Detta var den första loopen på den röda tråden……….
    Nu skulle jag alltså ”introducera” Lasse till en del av det uppsaliensiska studentlivet – firandet av Valborg. Redan där börjar mitt misstag – traditionalister benämner dagen Sista april; jag måste skärpa mig. Så jag plockade ut det bästa och som vi gamllngar skulle tänkas gilla. Bland de yngre har dagen ett mycket tightare schema: dagen kan t ex starta med champagnefrukost (sed från gymnasietiden?), gärna i en speciell park. Därefter koll av ovan nämnda forsränning och sen silllunch i samma park. som då är ”fullsatt”. Lasse och jag startade dagens ”uteliv” med Forsränningen, som ni redan fått en bra skildring av. Under de första åren var ekipagen ännu mera fantasifulla, byggda av allsköns material. Nu har de av säkerhetsskäl standardiserats, men dock helt olika. I år var det nära att det ställdes in p g a lågt vattenstånd – förra året av motsatt vattenstånd. Men ränningen gick att genomföra ”riskfritt” båda åren.
    Självklart serveras sill i många versioner under en silllunch. Men vi G-H:are kan självklart skilja mellan sill, strömming och böckling. Sillen åtföljs av div. drycker, vilkas intagande ackompanjeras av speciella visor, ibland ej så välljudande.
    Välljudande är däremot den konsert med vårsånger som manskören OD (Orphei Drängar) bjuder på i Universitetsaulan (Aulan kallad) direkt efter mösspåtagningen med högtalare utplacerade i parken med Erik Gustaf Geijer nedanför Universitetet. Skall man få sittplats i Aulan, är man tvungen att avstå från mösspåtagningen kl 15.00, som leds av Rector Magnifica Eva Åkesson från Carolinas balkong.
    Där i handlingen begav vi oss hemåt för välbehövlig vila inför dagens högtidliga avslutning och om denna kommer säkert Lasse att berätta om senare.
    Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en bra dag utan den fylla och stök, som den svans av alltför unga brukar stå för. Och där vill jag framhålla studentnationerna, som sedan några år tillbaka driver kampanjen ”Varannan vatten” och delar ut vattenflaskor vid strategiska punkter. Och jag vill fortsätta att skriva gott om studentnationerna,
    De står inte bara för fest utan även för en trygghet i form av bostäder, stipendier, bibliotek m.m. Leds av på ett år valda medlemmar och de tre viktigaste posterna är Förste, Andre och Tredje Kurator med olika ansvarsområden; Förste Kurator (1Q) kan liknas vid VD. Ett tufft och lärorikt år, som ger goda erfarenheter inför kommande yrkesliv. Säg vilket företag som skulle klara av att byta ledning varje år?? Det är ett stort ansvar som vilar på dessas axlar. Inte bara att förvalta gamla minnen och klenoder som konst och fanor utan framförallt fonder och det gamla nationshuset från 1880. Mycket kan hända i gamla byggnader………Sen kommer utskänkningsbestämmelser och hälsovårdsmyndighetens krav för kök och mathantering. Det är nationsmedlemmar som lagar all mat vid fester och uthyrningar! Till stöd finns dock nämnder och en styrelse med en del äldre nationsmedlemmar.
    Ännu vet ingen hur lång en kommentar kan bli…………
    Jag slutar dock här!

    Gilla

  2. Tack Eva! Jo detta med ”studentlivet” i Uppsala är ett stort ämne, det ser man om inte annat på Wikipedia där det finns väldigt mycket. Själv har jag sedan barndomen hört talas om det, men aldrig haft närmare kontakt. Jag bodde under min studietid på Tekniska Högskolan i Stockholm hemma i söderförorten och det blev en mängd spårvagns- och mopedåkande. Jag deltog inte i samvaron inom E-sektionen eller på kårhuset Nymble. Nollningen var lagom rolig, bättre var en studieresa till sydsvenska industrier (”hos Philips i Norrköping satt flickorna och gjorde motstånd”). Vi kom ända till Köpenhamn där en entusiastisk ingenjör föreläste för bakfulla svenska teknologer om hur man på Brüel & Kjaer ”målade och målade”. Insåg till sist att man mätte. Företaget gjorde elektriska mätinstrument med gott rykte.

    Jag minns dock att jag satt i Nymbles läsrum ibland och läste The New Yorker, en tidskrift som har föga med teknik att göra. Thurber hade väl lagt ifrån sig pennan vid den tiden men det fanns mycken god läsning.

    Lars var helt enkelt en ganska trist typ.

    Jag återkommer till Uppsala, bl a med hjälp av de bilder du sänt mig om hur det balanseras ganska dödsföraktande för att hänga tillbaka tavlor som konserverats. Eller restaurerats.

    Nationshusen är väldigt pampiga, det var mitt intryck jag fick IRL och även fått via Wikipedia. Det finns ju förstås fler nationer än de två jag nämnde, jag såg bl a på vägen till Carolina St Eriks ”logga”, Stockholm är ju en egen nation. Det finns tydligen ca 13 nationer totalt. För hela landet, men någon nation för skåningar och blekingar finns tydligen inte.

    Det hela lär vara annorlunda organiserat i Lund, men jag har inte läst Wikipedia härom. Och det är nog 50 år sedan jag läste Piratens ”Tre terminer”.

    Gilla

  3. Av någon oförklarlig (?) anledning nämndes rivalen Lund i detta uppsaliensiska sammanhang. Där finns det också Nationer, men de har bara vissa likheter med Uppsalas. Där finns inte de pampiga nationshusen, Varför ej? I Lund har Nationerna byggt studentbostäder och dessa rymmer även en del lokaler för olika typer av nöjen och förströelse. Jag tror att AF (Akademiska Föreningen) står för en stor del av nöjeslivet.
    Men för en ”norrlänning” kan det vara knepigt att finna den rätta nationen – i norr sträcker de sig till Värmland. Guddottern Karro valde att vara aktiv i Blekinge Nation under sin period i exil; om gudsonens Eriks tillhörighet har jag ingen aning – mera än att han byggde kortegevagnar under sin tid vid LTH. I hans fall var Lund ett helt frivilligt val.
    Uppsalas nationer täcker in hela landet – förutom Blekinge och Skåne. Varför ej dessa förtäljer inte historien. Under kårobligatoriets senare decennier fanns Skånelandens Nation; en konstruktion för dem som inte alls ville ha nationernas olika ”förmåner”. Medlemmarna betalade enbart den obligatoriska kåravgiften (annars fick man inte tentera) och fick därför ej tillträde till de övriga nationernas olika utbud. Inga stipendiefonder fanns hos skånelandens, så medlemmarna kunde ansöka bara de stipendier, som centralt förvaltas av Universitetet. I och med obligatoriets avskaffande upplöstes Skånelandens.
    Långt och knastertorrt blev detta.
    PS G-H har en mycket förnämlig och fin vänskapskontakt med Kristianstads Nation!! Ffa i högtidliga sammanhang som Vår – och Höstbaler.

    Gilla

  4. Lasse, jag tror att du var en rel. typisk student, speciellt för Stockholm. Och speciellt om det är hemstaden. Då flyter livet på lite som vanligt. Dessutom om man bor hemma. Det är ju bara ett fåtal studenter, som engagerar sig till 100% under en period. De flesta går till Nationen för att ta sig en öl, läsa hemortstidningen eller kanske till en körövning. De som bär upp nationslivet kan i viss mån ha mycket gemensamt med kulturlivet. med dess smått galna entusiaster, som utan (nästan) ersättning bär upp en del av kulturlivet.

    Gilla

  5. Hej Eva! Jag tittade i Wikipedias mycket omfattande artikel om ”Studentliv i Uppsala” (det finns artiklar för andra universitet också) och fann att det uppstod en skånsk nation då Skåne, Blekinge och Halland blivit svenskt, men som upphörde någon gång på 1800-talet. (Idag hör hallänningar till Göteborgs nation.)

    Det är roligt ibland att titta på Wikipediaartiklars skapelsehistorik, bl a för att se vilka som bidragit (signaturer som jag sällan kan genomskåda). Täta ändringar är det för denna artikel och en flitig person är en man (gissar jag) som kallar sig ”sekreteraren” och som förefaller ha viss anknytning till Uppsala (och kanske Gävle) och som är intresserad av teologi och spårvagnar, i nämnd ordning. Han gillar därtill ordning, reda och logik. Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Anv%C3%A4ndare:Sekreterare för hans intresseprofil.

    Jag inspirerades att plocka fram mina minnen från KTH E-teknologernas studieresa söderöver våren 1960. Det var företaget Radiometer i Köpenhamn som vi besökte där och inte Brüel & Kjaer. Radiometer gör tydligen fortfarande mätinstrument inom det medicinska området.

    E-sektionens sångbok fann jag ej, ligger väl för sig någonstans. Den är försedd med en stämpel från en polisstation i Göteborg där ett gäng stockholmska teknologer en kväll travade in och efter viss övertalning fick ett bevis för att de varit i Göteborg.

    Gilla


Lämna ett svar till Sudden Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Kategorier